Ivar Nilsson, 2D, Började träna Judo år 1981. Är aktiv i Budoklubben Yoi som ordförande, graderingsansvarig, tränare, instruktör, domare, tävlingsledare, lokalfodge,och alltiallo. Gick nångång en Barn 2:a intruktörs-utbildning, dömde i några år som Domaraspirant, satt i Västergötlands Judoförbund som sekreterare och därefter ordförande i några år. Tillbringar 9h/vecka på tatamin, för det mesta med att instruera.

Rörelsen är viktig. Att röra sig, springa, gå eller i värsta fall krypa.
Hemligheten är att finna glädjen i rörelsen. Att hitta den rörelsen som just
du tycker är så trevlig att man fortsätter dag efter dag, kväll efter kväll. Själv hittade jag min rörelse i Judo för lite mer än 30år sedan. Rörelse ihop med uppdraget att sprida glädjen med rörelse till andra som tränare och instruktör. Därför påstår jag att det viktiga i vårt idrottsutövande måste vara glädjen i att få röra på sig.

I Judo gäller detta dubbelt i och med att vi även rör på varandra i samband
med balansbrytningar inför kast eller andra tekniker. Detta föranleder nästa
steg i min tankekedjan: Balans! Balans är lika viktig som rörelse, utan det ena ej heller det andra. Se det som Yin och Yang i sin enklaste utrycksform. Rörelse i balans och balans i rörelsen. Ibland mindre av det ena, ibland mera, men alltid båda.

Balansen gäller kropp som sinne, är inte både dessa i balans så får man sällan glädjen i rörelsen. För att hålla kroppen i balans behövs fysisk rörelse. För att hålla sinnet i balans behövs mental träning.

Den fysiska rörelsen har vi i all Judo vi gör, stående som liggande, från enkla nybörjarkast till tuff Randori eller även tävlingar. Den Mentala träningen är allt ifrån den enkla avslappningen i samband med bugningen i början och slutet på träningen, till upprepningsträningen med att nöta in rörelser, till koncentrationen som krävs för att kunna prestera bra i en Kata.

All denna rörelse och balans-träning görs inte i ensamhet, man har oftast klubbkamrater och träningpartner man interagerar med. Man lär sig att ta hand om varandra då skador leder till färre att träna med. Detta ger att man lär sig att umgås och utveckla det sociala livet. Man lär sig så enkla saker att det inte kostar något att vara trevlig, för en god stämning på mattan gör det roligare att röra på sig. Man lär sig att ta vinster såsom förluster.

Vinster kan komma då man äntligen lyckas med tekniken man slitet i veckor för att få till. Förluster kan vara då man börjar få spö av sina elever, vilket är en vinst i sig då man tydligen lyckats förmedla lite visdom om rörelse och balans.

Så Judo innefattar:

Rörelse som ger fysisk träning och sålunda även fysiskt välbefinnande.

Kroppslig balans vilket stärker kroppshållningen.

Mental träning vilket stärker självuppfattningen.

Mental balans vilket bygger självförtroende.

Socialt samspel då det är svårt att utöva Judo i ensamhet.

 

Jigoro Kano sammanfattade detta i 2 grundteser:
Seiryoku Zenyo – Bästa möjliga användning av kropp och psyke
Jita Kyoei     – Ömsesidig hjälp leder till ömsesidig välgång och
förståelse.

 

Vilket för mig sammafattar mina innersta tankarna med Judo. Eller som jag hade utryckt mig i ett anfall av enkelhet: ”Balans och Rörelse”. / Ivar Nilsson