Judo – Livets mening?

Sprid kärleken

Rebecca Eliasson är 19 år  har blått bälte och kommer från Färgelanda Judoklubb. Hon har tränat judo i sina unga år och efter ett antal års uppehåll har hon nu återvänt till klubbens judomatta och är gladare än nånsin. Efter sin comeback har hon nyligen erövrat sitt blåa bälte vilket betydde mycket för henne. Vi hoppas på många fler träningspass tillsammans med denna goa och duktiga judotjej.

Min väg tillbaka.

Jag började med judo när jag var 9 år och tränade regelbundet i fyra år tid tills jag en dag fick för mig att jag aldrig lärde mig något nytt och sade att det var ingen idé att jag skulle fortsätta. Jag minns hur min tränare Tommy försökte övertala mig att komma tillbaka efter juluppehållet så skulle han minsann hjälpa mig. Jag ljög honom rakt upp i ansiktet och sa att skulle komma. Men jag kom inte tillbaka.

Istället gick jag i innebandy ett tag, sen började jag bugga och även springa. Totalt fem år var jag borta från judon och det hände mycket under den tiden. Till slut var jag vilsen i mig själv och visste inte längre vem jag var eller vad jag ville. När jag bestämde mig för att gå tillbaka efter fem års uppehåll var jag livrädd. Tänkte att jag skulle ju då inte klara ens en kvart av träningen, jag kom inte heller ihåg någonting mer än O goshi..Vad skulle de andra tycka, kom de ihåg mig? Skulle jag ha mitt vita bälte istället för det gröna kanske.. Men envis som jag var tvingade jag mig själv att åka dit och testa igen. Jag blev mottagen med öppna armar och genast kändes allt mycket bättre.

Väl på mattan kändes allt hopplöst igen, vad skulle jag göra nu då? O Goshi är inte alltid det optimala. Jag vet att någon sa åt mig att det var bara att bröta på, så det gjorde jag. Försökte så gott jag kunde och efter tre veckor kom Tommy fram till mig efter en träning och sa: ”Rebecca, du är tillbaka där du slutade för fem år sedan.” När han sa de orden höll jag på att spricka, det var det finaste någon sagt till mig på länge. Och de orden lever jag på än. Vid varje träning får och ger alla varandra beröm, något jag tappat med tiden och det är en skön känsla att känna sig uppskattad.

Är väldigt glad att jag bestämde mig att komma tillbaka. Jag har funnit mig själv igen. Det skulle kunna liknas vid.. terapi? Man känner en sådan samhörighet med gruppen, det är som en familj och jag brukar säga att jag skall åka till mitt andra hem. Just nu har jag äntligen tagit mitt blå bälte. Judo är numera det första jag tänker på när jag vaknar och undrar om jag ska få träna idag. Judo är en effektiv och varierad träningsform som passar alla. Och det är aldrig för sent att börja – eller börja om. Judo är mer än en sport – det är en livsstil.

Med Vänlig Hälsning

Rebecca

 

Relaterat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *