Moustafa Abu Ramadan är en aktiv tävlingsjudoka på hög nivå med målet satt. Nämligen att stå överst på prispallen på OS i Tokyo år 2020. Trots toppar och dalar ger han inte upp förrän han gjort mer än sitt bästa. Moustafa inspirerar inte bara sina nyfikna åskådare runt mattan utan också våra yngre svenska förmågor med tävlingsdrömmar. Här får ni läsa om den före detta karatekillen som fick upp ögonen för judo i lokalen bredvid, samt om hans tankar och erfarenheter hittills.

 

 

 

 

 

Hur kom du i kontakt med judo?

Började först att träna karate vid 7 års ålder. Oftast var jag på plats på klubben en timme tidigt och just den timmen pågick det oftast judoträning i lokalen bredvid. Med tiden började jag intressera mig mer och mer för det som dom höll på med där inne på judomattan. Vid 9 års ålder kunde jag sedan inte hålla mig ifrån att byta över helt och hållet från karaten till denna judoklubb.

I vilken klubb började du att träna judo?

Våren 2006 började jag träna först i den ovannämnda klubben som var Helsingborgs Judoklubb. Bytte senare till min nuvarande klubb Kaisho Kampsport. Bytet skedde då på grund av att Kaisho-klubben låg i samma byggnad som mitt sportinriktade gymnasium i Helsingborg.

Har du syskon eller familj som också tränar/tränat judo?

Mina två äldre systrar började samtidigt som mig. Tyvärr slutade de i tonåren efter ett par år när det var annat som lockade. Några år senare började min minsta bror Amgad att träna judo, som idag är min trogna träningspartner tillsammans med Toy Thinnok från samma klubb.

När började du tävla första gången?

Min första tävling jag fick vara med om var nog klubbmästerskapet året efter jag börjat med judo. Fick bland annat möta och se mig besegrad av min ena syster och blev också utan medalj. Klart det hade varit roligare om jag hade vunnit en medalj likt mina syskon, men jag glömmer aldrig den härliga tävlingskänslan som smög sig på kvällen innan. Än idag påminner min syster mig om sin seger över mig i denna tävling med ett retsamt leende på läpparna. Tror dock att det skulle vara omvända roller i dagens läge.

Vilket judominne ligger dig varmast om hjärtat?

Det är nog när jag lyckades med en silvermedalj på Bremen Open i Tyskland förra året. Min tävlingsdag började mycket stressigt då jag upptäckte att jag hade fått med mig en lite för tight judodräkt. Som tur var hade jag med mig en extra dräkt men som låg kvar på mitt hotellrum ca 1 km ifrån arenan. Trots att jag skulle upp och tävla inom 25 minuter skickade jag min vän Johan Lövehed för att försöka hinna hämta dräkten. Johan hann som tur var komma tillbaka precis innan jag skulle upp i min första match. Trots en stressig start presterade jag ändå senare med sex vinster och en förlust först i finalen. En slitsam tävlingsdag som slutade positivt med en silvermedalj.

Vilken medalj är du mest stolt över?

För mig betyder varje medalj lika mycket. De alla är unika och speciella på sitt sätt alla har en intressant bakgrund med sig.

Vågar vi fråga om du har några andra intressen förutom judo?

För att komplettera min ne waza-teknik tränar jag även Brasiliansk Jujutsu. Det är både riktigt skoj och något jag kan rekommendera till andra som också tävlingssatsar inom judo.

Vad är det bästa med Judo?

Att Judons kodord inte bara är något som man följer på judomattan utan också med tiden blir till en livsstil och filosofi. DET tycker jag är fantastiskt, att just få leva upp till dem.

Vad är din favorit-teknik just nu?

Jag skulle väl säga först tekniken Seoi Nage men Uchi Mata har och kommer alltid vara min favorit-teknik.

Vilken elitjudoka ser du upp till?

Den elitjudoka jag främst ser upp till är Lee Won Hee från Syd Korea i -73kg! En av hans största medaljer är guldmedaljen från OS i Athen 2004.

Under sommaren 2016 fick du ett bakslag i form av en muskelskada. Hur uppkom den?

Vi var på en så kallad liten judo turné i Europa. Allting rullade egentligen på bra fram tills lägret efter Europa cupen i Tjeckien. Fram till det sista sparringbytet på första träningsdagen. Då jag skulle jag kontra på Koshi Guruma med en Ura Nage, där jag landade olyckligt med armen och det small till. Fysioterapeuten på plats tittade till min arm men trodde det bara var en liten bristning i min bröstmuskel. Han avrådde mig från fortsatt sparring under lägret, pga det var för tätt inpå min nästa tävling Europa cupen i Berlin ett par dagar senare. Vilket även var min sista kvaltävling inför mitt sista Junior EM.

När det väl blev fredag i Berlin och jag låg bra till med vikten passade jag på att väga in. Tillsammans med min coach bestämde vi oss för att ta ett steg i taget, match för match i förhållande till min skada och se hur det känns.  Skadan visade sig hålla sig i schack och tävlingen slutade med fyra vinster och två förluster som blev en 7.e plats för mig. Vilket vi båda tyckte var klart godkänt och var nöjda med.

Tre dagar senare var tanken att jag skulle sitta på flyget till Japan för tre veckors träning, för att få en sista bra genomkörare inför mitt sista Junior-EM. Med lite tur fick jag gjort en ultraljud innan avresa och där såg man inte heller så mycket pga blödningen. Läkaren tyckte ändå att jag kunde åka till Japan och träna om jag tränade strategiskt. Själva träningen i Japan efter det gick jättebra.

Efter hemkomsten från Japan senare ville man göra en magnetröntgen för att se mer specifikt hur det såg ut med min bröstmuskel. Och inte förrän då fick vi reda på att muskeln faktiskt var helt avsliten från sitt fäste. Veckan efter det i höstas blev jag opererad och här är jag nu, mitt i rehabilitering och snart tillbaka på banan igen.

Vilken tävling ligger närmast just nu där du ska vara med och tävla?

Möjligtvis en bondeslige(lagtävling) i maj tillsammans med min tyska klubb Sindelfingen, men allt beror på om min muskelskada håller sig i schack.

Vilken ålderskategori respektive viktklass tävlar du i just nu?

Under 2016 gjorde jag mitt sista år som junior i landslaget. Under 2017 är det mitt första år som senior och jag tävlar i viktklassen -66 kg.

Vad är dina planer/mål inför judoåret 2017?

Eftersom jag drog på mig muskelskadan under 2016 har detta resulterat i en lång rehabperiod med ungefär tre månaders frånvaro från ren judoträning. Därför är min plan för 2017 först och främst att komma tillbaka till min tidigare tävlingsform för att sedan skolas in i den nya seniorklassen.

Har du någon JudoDröm som du vill uppleva?

Mitt högsta mål är att stå på pallen år 2020 på Tokyo OS. Tillsammans med mina tränare och sponsorer jobbar vi successivt på bästa sätt mot detta.

Vilka är dina stöttande sponsorer?

I dagsläget har jag 5 olika sponsorer på olika områden. Är ekonomiskt sponsrad av Azzam Advokatbyrå, en advokatbyrå som arbetar främst med humanjuridik och som ligger i Stockholm. Företaget Budo-Nord som är ett av nordens största varumärken inom Budo och Kampsportsprodukter. K.O Store Helsingborg sponsrar mig med dopingfria kosttillskott som är perfekt för den mängdträning jag utför. Bauerfiend som är en världsledande tillverkare av medicintekniska produkter. Och till sist min egna klubb Kaisho Kampsport Helsingborg som har stöttat mig sedan dagen jag började träna hos dem.

Vilket är ditt favorit ordspråk som relaterar till judon?

”People say repetition makes perfect, but actually it makes permanent”- Neil Adams.

Vad skulle du vilja hälsa till de barn och ungdomar ute i judosverige som också har stora tävlingsdrömmar?

Mitt råd är nog att alltid försöka jobba hårt för att uppfylla sina drömmar. Antigen drömmer man och njuter i tanken eller så går man inför att att förverkliga dem.

Följ mig på gärna på min FacebookSida: Moustafa Abu-Ramadan

 

/Moustafa Abu-Ramadan