Jag vill börja med att tacka för all feedback jag fått om min förra text här på judobloggen:

”Varför skall barn träna judo?”- http://judoblogg.se/?p=1856  .

Denna text är ett slags svar på en fråga jag fått nyligen ”Skall man verkligen lära barn att slåss?” och en fundering om randori för barn. Och vill du inte läsa längre än hit så är den korta versionen: Ja, det skall man. Om man vill att de inte skall slåss.Orkar du läsa lite till så kommer här ett längre svar och en fundering. 

Under en middag fick jag frågan ”Jaha, du tränar barn i judo, men skall man verkligen lära barn att slåss?”. Frågeställaren ville säkert provocera lite. Men det fanns lite oro och en fråga i hans påstående. Blir inte barn våldsamma av att träna idrotter där det finns kampmoment? Här kommer mitt svar. I texten har jag haft möjlighet att strukturera mitt svar lite bättre än när jag fick svara på frågan ”live”. I judo finns ett moment med fri kamp – det kallar vi randori. Det tränar alla judokas, också våra tränade barn efter att de lärt sig grunderna. Randori är fri kamp men inom vissa gränser. Det är att mäta sina kunskaper och sin förmåga mot olika träningskamrater.För mig finns det tre anledningar till att randori för barn är en bra idé. De tre kommer här utan inbördes ordning och allra sist har jag lagt till ytterligare en som sällan diskuteras.

Vi lär inte barn att slåss.

Det vi gör är att lära dem att träna fri kamp med en annan motståndare som också vill träna. Samtidigt så finns det ett antal enkla regler som gör att vi kan träna randori med mindre skaderisk. Det förväntas att man anpassar sig till mindre eller svagare motståndare. Det förväntas att man slutar om motståndaren ger upp osv. Ramarna runtomkring sparringen ger möjlighet till bra fysiskt träning och träning i kamp. Men barnen är inte arga när det gör det. Det är den stora skillnaden. Eleven tränas i att inte bli arg, fuska eller svära om de hamnar i underläge eller förlorar ronden. Eftersom det kommer nya ronder hela tiden så ger det här effekt. Det är kamp utan ilska.

Att möta en annan motståndare är bra fysisk träning.

Vissa studier säger att Judo som träningsform är en blandning av styrkelyft och löpning. Se referensen nedan. När ramarna för hur vi gör randori är på plats så kan vi få denna fina och fysiskt krävande träning. Många upplever randori som roligt och därför kan man träna lite extra trots att det är krävande. Med barngrupper så kan de efter ganska kort träningstid, och med liten risk, börja med brottning.

Vinna eller förlora blir inte lika viktigt.

Eftersom man byter motståndare och kör många gånger så blir vinna eller förlora vid varje byte eller teknik mindre viktigt. Det kommer en ny omgång inom kort. Dessutom så lär man sig efter ett tag att alla kan ”åka på en teknik” så ödmjukheten växer.En sista del som jag gärna lyfter när det gäller randori för vuxna. Det finns idag gott om klipp på kampsporter där det finns ”magiska tekniker” – den här filmen kan tjäna som exempel http://www.youtube.com/watch?v=t6XldR7pCFI  . Det är magiska tekniker som fungerar för att mästaren säger så eller för att man inte får säga emot/försvara sig.

När en påtaglig del av träningen är fri kamp så försvinner det magiskt tänkandet till stor del. I en art där kamp är en naturlig del kan det som visas på filmen ovan inte uppstå. Alla tekniker kan testas på några sekunder på mattan. Det låter som en liten sak, men för mig är det sund skepticism.Så sammanfattningsvis så skall barn lära sig randori i judolokalen eftersom det är antitesen av att slåss. Om de lär sig det genom en kampsport som judo med sunda värderingar, då tror jag att det är bra för dem på många plan.

//John Johansson, Karlstad Judoklubb

Du kan nå mig via min boksite http://www.skitsomfungerar.se

Mer judolänkar: http://news.sciencemag.org/biology/2012/03/science-judo