Judo Passion

Sprid kärleken

 

Matilda Hylander är en ung hjälptränare med rötter i Judo Club Piteå. En aktiv tävlingsjudoka med en extra förkärlek till newaza och att få vara just barn tränare i sin norrländska hemmaklubb. Här får ni läsa hennes tankar och funderingar kring sin passion för judo. 

 

 

Min judoresa började för fem år sedan, då jag fick pröva på genom skolan i årskurs 4. Jag fastnade direkt, trots att klubben var liten och jag var ensam med min tränare det första halvåret så fortsatte jag komma till träningarna.  Fortsatte att kämpa vidare med mina tekniker, senare började en tjej till ungefär i min ålder och vår vänskap har bara blivit bättre ju mer åren gått. Nu räknar jag henne som en av mina bästa vänner. Vi åker på tävlingar och läger tillsammans och har alltid roligt ihop! I höstas lyckades vi att gradera oss till 2 kyu (blått bälte) tillsammans.

Nu går jag i årskurs 9 och i våras var min första tävling gjord på över ett år. Har tagit en omedveten paus från tävlandet och jag tror att det har var bra för mig. Istället fick jag fokusera på judobarnen (under 10år) som har utvecklat mig positivt, både personligen och inom judo.

Som barntränare har man som uppgift att lära ut sin sport, i mitt fall judo. Men det är så mycket mer än så, man måste också lära barnen att förstå judons viktiga värdegrund. Vi har i uppgift att fortsätta denna uppfostran av barnen, i komplettering tillsammans med föräldrarna och skolan.

 

På Judo5-läger i Umeå. Från vänster Ida Lindgren(IKVM), Elina Bergvall(PJC), Matilda Hylander(PJC), Isabella (UJK) och Sandra Rodrigo Blomqvist(GJK)

 

Vi har även i uppgift att hjälpa dem att utvecklas både som personer och som judokas. Detta är något jag har tänkt lite extra på. Att just få se barnen utvecklas tillsammans på judomattan. För mig har detta varit en stor motivation den senaste tiden, till att just vilja fortsätta arbetet med att träna dessa individer. Att få se deras utveckling, få se tekniker förbättras från träning till träning. Att få se när dem förstår. Och att få se deras glädje då dem väl lyckas.

För mig har detta en sådan stor betydelse! Det gör mig glad och det är belöningen att man får se att man är inne på rätt spår. För barnen ska både vara glada och kunna utvecklas till bättre judokas. Att få se deras glädje bygger mina egna personliga band till judon allt starkare.

 

 

Alla har vi dessutom olika ambitioner, om vad det är vi vill. Vissa barn har målet att åka och tävla, en del att åka på läger och lära sig nya tekniker, ny sparring, och nya vänner för livet. Vad det än blir är nog ens undermedvetna som bestämmer detta åt oss. Saker man inser just när man börjar tänka på vad det är man vill få utav sin judo. Vissa vill bara träna och vara där med sina vänner. Det är då man som tränare speciellt i små klubbar måste ha detta i åtanke. Att anpassa träningen så att de tävlingssugna får sin stimulerande träning och de andra aktiva teknik och motions tränande får sin del.

Själv tycker jag att man i allmänhet som barntränare måste uppmuntra judons alla aspekter. Randori lika mycket som kata, newaza lika mycket som tachi waza. Vi är barnens förebilder, det är vi som ska se till att barnen får så bra och bred grund som möjligt inom judo. För man vet aldrig; kanske har man nästa OS medaljör framför sig?

 

”Så ta hand om barnen. De är judons viktiga framtid som vi fostrar. Själv vill jag uppmuntra er judokas där ute att bli just tränare. Man lär sig ständigt nya saker, samt lär sig att förstå teknikerna på ett annat sätt som är positivt för ens egen utveckling. Och som jag tidigare nämnde, att få se barnens glädje och utveckling är ovärderligt.”

 

Matilda Hylander

Judo Club Piteå

Relaterat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *