HK Domarrapport från Holland av Manuel Santos


14th International Open, G-Judo Tourniment Beverwijk

Jag mötte upp RHK:s Ordförande Tomas Rundqvist på Amsterdams flygplats på fredagen. Vi fick sitta och vänta på vår skjuts i nästan fyra timmar innan vår transport skulle hämta upp oss för incheckning på hotellet. 4 timmars väntan gjorde att vi höll på att missa transporten med 1 min. Väl framme på hotellet som visade sig vara ett av de finaste rummen jag har sovit på någonsin så lämnade vi vår packning och gick ut på stan för att äta. Vi hade blivit rekommenderade att gå till en restaurang som låg i närheten. När vi väl kom dit så träffade vi lite vänner/kollegor från England som vi satt och åt tillsammans med. Samma sak här så blev vi rekommenderade att välja ribbsen ur menyn och det visade sig att det var ett mycket bra val. Godare ribbs har jag nog inte ätit.

Sen var det dags att gå till sängs för att orka med tävlingsdagen.

När vi kom till hallen så mötte vi upp Jan Mark De Haan från Staffanstorps Judoklubb. Han var där för att se arrangemanget inför Staffanstorp Open som ska arrangeras i maj.

På domarmötet så sas det väldigt mycket fast allt var på holländska så jag vet dock inte vad som sades. När jag frågade en av supervisorna så sa de bara att jag skulle döma som jag brukar göra och att jag bar mattansvarig för matta 5. Skönt att man hade varit i Holland innan och visat upp att man klarade detta med att döma bra.

Tävlingen hade lockat ca 250 tävlande med olika funktionshinder från hela Europa och är i sitt slag en av Europas största handikapptävlingar.

Väl på mattan så fungerade allt som det skulle, jag hade till hjälp av en holländsk kollega som jag dömt med tidigare samt en nybörjare. Där fick vi hjälpa honom rätt så mycket. Problemet för min del var bara att han kunde prata holländska samt 4 ord på svenska som var ” hej, hur mår du? Men vi fixade detta också. En av de delarna som jag älskar med judon är att det spelar ingen roll om man behärskar språket eller inte, vill man så klarar man faktiskt att hjälpa varandra ändå och är man en mer rutinerad domare så är det faktiskt vår skyldighet att hjälpa våra kollegor som är mindre rutinerade. Gör man detta så kommer vår älskade sport att utvecklas till det bättre vilket vi alla givetvis vill.

På eftermiddagen så fick vår matta förstärkning av en IJF domare samt så bestämde kommissionen att alla som var nya HK domare skulle få döma lite på vår matta för att få bra erfarenhet, med andra ord varvades vår matta in med 6 st nya HK-Domare. Men även detta gick bra på vår matta och allt flöt på mycket bra. Faktiskt så hade vi inga incidenter på mattan som behövde redas ut och vi hade inga skador heller på mattan vilket är väldigt skönt att inte ha när man dömer handikapp.

Vid det avslutande domar mötet så sas det väldigt mycket igen men allt var då på holländska och när jag frågade efteråt om vad som sades så sa de bara att jag hade skött mig ypperligt. Herman Rurup, en av de ansvariga för domarna samt så var han supervisor på Special Olympics när jag var där i somras kom och gav mig den Holländska Judoförbundets HK domar bricka samtidigt som han informerade om att detta var sanktionerat av det Holländska Judoförbundet. Helt chockad och nästan lite rörd tog jag emot denna domarbricka samtidigt som Herman Rurup lovordade min insats som HK domare samtidigt som det var en hel del handskakningar med olika gubbar i kostym.

Sitter nu på planet något försenad hem efter att vi fick byta plan för att någon tyckte att vingen satt löst innan start….. Känslan är nästan obeskrivlig för mig att nu andra helgen på raken fått bekräftelse på att man är en bra domare. Förra helgen så fick jag döma finalerna på Internationella Master Bremen Tour varav en av finalerna fick jag stå i mitten mellan japan och Belgien i  -73 kg och denna helg fick jag denna uppskattning. Efter att ha stått och stampat i en massa år på samma plats som domare så känns det skönt att det äntligen har släppt. Vad var hemligheten? Jo jag började tro på mig själv.

På ett skakigt flygplan på väg hem från Amsterdam till Köpenhamn.

 

Manuel Santos

En Stolt Handikappdomare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *