Detta inlägg har jag endast skrivit utifrån mitt eget perspektiv och är inget avskrivet eller korrekt beskrivning från varken någon sida,bok eller från någon annan person. Kommentarer och tankar mottages dock gärna oavsett.
Uke:”The judoka that is thrown” är tydligen den enda betydelsen jag hittar när jag söker svar. De flesta vet på ett ungefär vad Uke betyder och gör för något.Samt att när du är Tori kastar du din Uke i olika moment och utföranden.Men vad mer då?
Vad är det mer som gör situationen Uke mer intressant än ett bara en benämning på din träningskompis?
Jag började fundera på detta och började tänka på träningarna genom åren. Det jag först tänker på när jag ska göra en teknik är som Tori, att kunna utföra den bra och korrekt på alla oavsett ålder,storlek, ung som gammal. Och tankarna går på hög varv när man tränar på kasten med varandra. År ut och år in. Dock blir det så tydligt skillnaden som blir på utförande av ett kast när man har en ”bra” Uke, märks direkt.
Varför är det så och varför kan det göra så stor skillnad vem man kastar med?
I unga år fanns inte detta tanke sätt egentligen vad en bra uke är mer än att man skulle låta sin kompis kasta en på träningen. Man bara körde på och inte tänkte så mycket, när man fick in ett bra kast så var man bara glad för det typ.Det är inte förrän på senare år man börjar reflektera över det.
Min roll som Uke
Det sägs vara en roll som nästan låter lite ärofullt att man ställer upp för sin träningskamrat likväl denna kamrat för mig.Speciellt i Kata blir denna roll ännu mer viktig och avgörande för slutresultatet. Förr så ville ingen bli visad på vid genomgångar men nu för tiden så bråkar vi nästan på klubben om vem som ska vara Uke för vår tränare vilket är ett gott tecken. Att man på träning berömmer sin träningskompis och delar detta ögonblick mellan varandra. Vare sig man kör med någon yngre/mindre eller äldre/visare så underlättar det om man kommunicerar och hjälper varandra att lyckas. Att träna med olika typer av judokas lär man sig mer av och man kan rätt som det är få en Aha-upplevelse för ett kast.
De flesta gånger har jag hört att jag är en bra Uke och jag har det senaste börjat fundera på varför det är just så och vad det är som jag gör annorlunda.Vad jag gör och tror en bra uke ska göra är:
- Placering av fötter – Brukar stå axelbrett, en aning bredare än vanligt för att underlätta, t.ex. vid inre bensvep eller liknande
- Kroppshållning – Man sträcker på sig och samtidigt ändå är stabil,när den andre t.ex. drar sin uke mot sig, men ändå inte för spänd vid kastmomentet
- Fot-förflyttning – När man förflyttar sig så gör man det bestämt och inte ä mjuk i lår och knän
- Balans – Att upprätthålla kroppshållningen och balansen när du förflyttar dig underlättar för din träningskompis,men inte stå för mycket på hälarna utan snarare mer lutning på främre delen av foten
- Att hålla blicken rakt fram, vid blicken ner på vad Tori gör påverkar din hållning och balans omedvetet
Mindre betydelse bland unga
För vissa judokas så ser de ingen betydelse i detta.Åtminstone inte ännu och det har jag sett främst i barngrupper men även vissa exempel i vuxengrupper. Att man har svårt för att stå varken rakt eller stabilt när de är uke åt sin träningskompis eller ibland till och med faller av sig själv. Ibland beror det på lättja,otålighet eller helt enkelt rädsla för att låta sig bli kastad och lita på sin kompis. Som tränare kan man inte göra mer vid främst barnträning påpeka hur man som bäst är uke.Förhoppningsvis kommer detta till dem med tiden.
Uke i Kata
Att vara Uke i denna situation sätter verkligen dig på prov. Att landa korrekt, gå och förflytta dig enligt mönstret samt att memorera det olika kastens ordning, utförande,attack och landning. När man ska rulla upp respektive ligga kvar i landning. En enformig träning genom det olika serier från början till slut, från Rei till Rei. Mellan mig och min bror i vår tidigare träning inför 1 Dan oktober 2011 så var det främst jag som behövde storträning i rollen som Uke. Minsta lilla vinkel fel så kom jag antingen inte upp i rullningarna eller så fick jag inte stopp när jag rullade upp till stillastående. Jag tyckte de var jättesvårt och när man väl fick kläm på ena kastet så krånglade de andra kastet som tidigare fungerat bra
Att först köra Nage No Kata som Uke, först del för del,höger och vänster och sedan klara att göra rätt när man gör hela serien på en gång, det kallar jag träning. Men vi klarade det i alla fall båda två på graderingen där vi vid samma tillfälle var både Uke och Tori åt varandra gjorde det ju mer avancerat. Men vi blev godkända, även om jag aldrig har varit så övernervös i hela mitt liv och gjorde lite småsaker mindre bra så var det skönt när den dagen var över.
Uke genom tävling
I denna stund så slår det mig att det finns fler sätt för en Uke att finnas än i Kata och på träning: I tävling. Tänk dig situationen på en judomatta att du tävlar mot din motståndare och förr eller senare under dessa få minuter så blir man antingen tori eller uke som följd. Det jag lärde mig under det sista åren jag tävlade var att verkligen uppskatta när jag blev kastad på på riktigt snygga Ippon-kast. Det var en glad känsla och jag kände respekt mot min motståndare, något som en del andra kan kännas vid ju längre upp i åldrarna man både tävlar och tränar.
Visst att jag har känt besvikelse när man har förlorat det där gångerna sen man började tävla visst har de varit så. Men jag har aldrig känt frustrationen som andra kan ha, att slå i mattan med näven, grymta och se sur ut när man bugar och knappt tacka den andra för matchen. Det för mig är dålig stil, att man inte kan hålla sin min och respektera sin motståndare.
Det var bara så mycket lättare att tänka ” Hon var bättre än mig idag”. Detta kan också ha med att göra att jag har aldrig haft någon press på mig att jag måste vinna eller jag måste ta en medalj från varken familj eller klubb. Det var bara att göra sitt bästa och se hur långt det tog mig. Och jag är väldigt nöjd över mina resultat för att aldrig någonsin haft något mål eller verkligen satsat på att verkligen systematiskt vinna hem guldmedaljer.
Det jag efter detta inlägg kommit fram till är att vara Uke inte är ett bortkastad tid utan så mycket mer än så. Lika mycket som rollen Tori lär dig och utvecklar dig som judoka så gör du detsamma genom att vara Uke.Man lär sig förstå kroppens rörelser och hur man bäst når lösningen i kasten.
Hoppas du som läsare uppskattat mitt inlägg och avslutar med dessa ord:
Mina personliga ledord för rollen Uke:
- Respekt
- Glädje
- Hjälpsamhet
- Kommunikation
- Lärdom
- Ödmjukhet
- Vishet
/Eleonor Borg-Hansen