Att börja tävla när man är 34 år

Sprid kärleken

Min första tävlingsmatch

Att komma in som helt grön och inte ha den blekaste aning om vad som väntar är ganska skrämmande. Man står där med sitt ganska nya gula bälte man fick precis innan jul. Man är taggad mentalt men kan ändå inte låta bli att försöka spana in de andra motståndarna man ska möta. Helt grön var det ja.. man känner sig ganska ensam. Hoppas även på att det kommer att gå bra för klubbkamraterna som också ska tävla från Kristianstad Judoklubb. Tidsplanen kommer upp och man inser att det är en timme kvar tills man ska upp på mattan. Börjar röra på mig lite smått för att mjuka upp leder, hela tiden av någon anledning går blicken mellan klockan och att försöka spana in sina motståndare. Stor, liten, tunn, tjock, ser han ut som han har tränat länge, vilken hållning har han? Tillbaka till klockan, femtio min kvar. En klubbkompis går upp på mattan och kör stenhårt. Hennes motståndare har allt annat än bra fall teknik. Tredje gången hon åker i mattan snärtar hon i sidan av huvudet i mattan för tredje gången och då klarar inte tjejen att hålla tillbaka, hon skriker av smärta. Men matchen bryts inte för hon klappar inte ut sig. Min lag kamrat vinner och guldet säkrat i den klassen.

Vi är fyra stycken i min viktklass. Lite av en ”fettogrupp” känns det som. Kan konstatera att jag är lättast av dem alla. Med mina 89 kg och de andra ligger mellan 95-99 kg. Tjugo min kvar och känner mig hyfsat bra i lederna, håller uppe schysst värme i kroppen och känner mig taggad på att få gå upp. Kollar tavlan igen och en kompis från en annan klubb kommer upp bakom mig och hälsar lycka till. Tio min kvar går jag upp till mattkanten och får tag i mitt bälte och knyter det. Nerverna ligger på helspänn och man slår en blick rakt över mattan där min huvudtränare sitter med sin fru. Man får en nickning av honom och domarna visar oss välkomna upp, nu j*vlar är det dags.. Ingen återvändo, jag bara MÅSTE göra det.

Matchen startar och jag möter gruppens tyngsta motståndare på drygt 99 kg.. Får fullständigt hjärnsläpp och allt bara låser sig för mig. Han får in en Koshi-guruma och att jag ens inte kontrar kastet vet jag inte varför..Femton sekunder senare får han Wazari på Kesa-gatame. Matchen är slut.. totalt tog det trettio sekunder och det va bara inse sig slagen. Jag hade anmält mig och gått med huvudet rakt in i tävlingen att försöka ha så kul som möjligt och lära känna nya människor runt om, få se bra judo vid sidan om mattan och få erfarenhet hur det funkar i en tävling. Jag förlorade alla mina tre matcher jag gick så det var väl en besvikelse. Mycket beror på erfarenhet och en ganska kort tid i judon men jag kan inte heller motivera ungarna i klubben där jag är hjälptränare till att börja tävla om jag inte själv vet hur det är att tävla. Summan av dagen var att jag hade väldigt kul, både på och av mattan, träffade nya vänner och fick med besked veta var jag ligger i min judo. Anmälan till nästa tävling är redan gjord och tills dess blir det att träna träna träna.. Men jag fick i alla fall en medalj ändå för min fjärde plats.. Men det viktigast för mig var att jag fick mycket bra minnen av min första tävling och blodad tand att ställa upp på fler.

 

Vid tangenterna

Tommy Lindfors 

 

Relaterat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *