Jag älskar judo!

Robert Larsson, 37 år. 2 Dan och från Wemmenhögs Budoförening. Har varit på mattan sedan jag var 14 år. Idag bor jag i liten by som heter Blentarp, ca 15 km från judoklubben i Skurup. Där bor jag med en vacker fru, fyra barn och en katt. Judon har alltid och kommer förhoppningsvis alltid finns med i mitt liv. När jag kliver upp på mattan så försvinner alla mina vardagliga problem. Jag vill med bifogad text berätta vad judon betyder för mig och varför jag tycker det är världens bästa sport.

Hösten 1988 klev jag för första gången in på mattan till Rosengårds judoklubb i Malmö. Och jag har älskat den här underbara idrotten sedan dess. Vilken annan idrott kan erbjuda så mycket som judo kan?! Det har ingen betydelse om man är lång, kort, tävlingsintresserad eller inte. Alla kan träna judo. Judon får en att må bra i både kropp och själ och man växer som människa. Samtidigt som man blir stark och tuff, så blir man även hjälpsam och ödmjuk.

Jag har funderat på vad som egentligen gör att jag fortsätter med judon, utan att tröttna? Jag kom fram till jag har ALDRIG haft någon period sedan 1988, där jag tyckte att judo är tråkigt eller enformigt. Som person gillar jag variation, vilket judon har mycket av. Jag tror dock att det är judofolket som gör så att jag tycker det är roligt. Vi judokas är trevliga, ödmjuka och sociala människor samtidigt som vi är både tuffa, starka och envisa. Det är en skön blandning av egenskaper tycker jag. Om jag skulle hamna i en position på jobbet, där jag skulle få vara med och anställa någon, så hade det varit utan tvekan ett stort plus i kanten om personen i fråga tränade judo.

Och även om det har gått många år sedan jag började träna judo, så lär jag mig något nytt på varje träning. Det kan vara en variant på ett halslås eller bara en liten men viktig detalj i ett kast. Vilken annan idrott kan erbjuda det efter 24 år?

Att tävla har varit en viktig och rolig del av mitt judoliv, även om jag alltid var som den berömde Sven Nylander – en evig 4:a. Men det spelade ingen roll, för jag hade otroligt roligt.

Jag har även haft förmånen att få ”bråka” med en del riktigt duktiga judokas, även om det sällan ledde till vinst. Men inte heller det spelade någon roll, för jag hade roligt. Jag tror inte det var själva jakten på guldet som lockade mig upp på tävlingsmattan om och om igen. Det var nog andra saker som drev mig. Det var roligt att få resa och vara med kompisar, men jag måste givetvis erkänna, att höra domaren skrika ippon var ändå en riktigt häftig känsla.

Jag har inte tävlat på många år, men det betyder inte att jag deppar för det. Att träna judo är som att läsa en bok med oändligt många kapitel. Det finns alltid mer att läsa. Jag har precis läst färdigt ett kapitel om 2:a dan. Det var ett häftigt kapitel som jag starkt rekommenderar att ni läser. Jag tyckte att kapitlet om 1:a dan var toppen, men 2:a är bättre. Man måste dock läsa dem i rätt turordning så man förstår allt.

Att fördjupa sig i kata är också något jag absolut kan rekommendera. Man får en fördjupad förståelse för judon rent allmänt. Det är de små detaljerna som är viktiga och det är aldrig för sent eller för tidigt att börja med kata.

På dagtid jobbar jag som säljare av dörrar och fönster till stall och liknande ekonomibyggnader. På kvällarna är det en vacker fru, fyra barn och en villa i Blentarp som får min uppmärksamhet. Även barnen tränar eller har tränat judo.

Jag har förmånen att vara tränare för barn och vuxna i Wemmenhögs budoförening. Jag började i WBF för 6 år sedan. Då var vi en söt liten klubb med 15-20 personer på varje träning. Efter att föreningen flyttade till den nya lokalen i Skurup, så har klubben ökat i storlek och vi är idag ca 70 barn och vuxna på mattan varje träning. Det är otroligt roligt att få lära ut det jag kan. Judon och vi tränare har en viktig roll i barnen utveckling anser jag. Och inte bara fysiskt. Vi har en möjlighet att ge dem saker som de har nytta av resten av livet. Ta gärna en titt på judons kodord, så förstår ni var jag menar.

Framgångsrika idrottare och andra berömda människor brukar alltid tacka deras tränare för sina framgångar. Men jag kan inte det. Dels för att jag inte har varit berömd, men även för att jag under mina år har träffat många människor som alla har varit delaktiga i min egen utveckling. Håller man på med judo, så är det sällan bara en person som man lyssnar på och lär av. Man har ofta flera tränare och andra judokas människor som lär en judo. Man går utbildningar, åker på läger och gästtränar lite här och var. Här är några personer som varit delaktiga i min judo. Som ni ser så är det inte en person utan flera:

Bosse Svensson, Gert Fält, Krister Nilsson, Peter Tedeholm, Matts Premberg, Dallas,Josef Modig, Ingelöf Nilsson, Markus Bergqvist, Luciano Glavas, Krister Larsson,Peter Martin, Joakim Zander, Jan Björkman, Ronny Hagman, Peter Karmsten,  Jonny Polvora, Isabella Svensson, Thomas Månsson, Teddy Wintring, Novica Sujnevic, Said Algashami, Wolfang Biedron, Pascal Locarino, Kristian Federly, Jurgen Klinger, Sensei Yoshihiko Iura, Dag Simmingsköld, Anders Dahlin, Geza Marffy.

Den här listan är säkert inte komplett och fler namn kommer garanterat att tillkomma i framtiden.

Summa kardemumma… Judo äger!!!

Robert Larsson

Wemmenhögs budoförening

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *