Erika Johansson, Sotenäs Judoklubb. Tränat i 11 år, blått bälte. Började med judo tack vare en kompis när hon var 8 år och fastnade direkt. Tävlade en del förr men har ”lagt det på hyllan”, kanske hittar den passionen snart igen. Just nu fokuserar hon mest på att lära ut judo som hjälptränare. Vilket kan vara en av de roligaste utmaningarna Erika har gett sig in på. ”Finns ingenting som slår det, när en elev lyckas.”

Som 18 åring och ett halvt år kvar i skolan, så är det en hel del tankar som snurrar i mitt huvud. Hur jag ska göra för att klara mig i ”vuxen världen”, vad som händer sen osv. Det är där judo kommer in och räddar min dag. För uppe på mattan, spelar ingen roll om det är tävling eller träning, så kan jag vara mig själv, släppa allting och fokusera på ett sätt som inte är ansträngande för hjärnan.

För mig, och säkert för många mer, så är judo så mycket mer än bara en sport. Det är del av vem jag är. Trots det så vet jag inte hur många gånger tanken om att sluta har slagit mig. Men att sluta med judo är som att lämna en familj. För det är det alla klubbar skapar, en familj. Vore det inte för min tränare, Bjarne Karlsson, så hade jag förmodligen aldrig gått upp på mattan igen och känt den glädjen som jag gör. Så jag vill tacka honom för att han aldrig slutade tro på mig och för att han påminde mig om att jag aldrig ska ge upp. Du är guldvärd!

Jag vill även tacka min klubb, ni är den bästa familjen man kan önska sig.

Lots of love

/Erika